Jo, nu har det kommit till den punkten att jag kommer att sluta meddethär... Jag vet att jag inte hållit på länge men... shit happens, och i dethär falet är skiten alla läxor man har inför betygen... så, jag lägger nu ner min novellblogg, och kommer bara uppdatera den nån gånmg då och då när jag har tid.... men kolla gjärna in min privata blogg... där jag bloggar om ode, och så är den typ som min dagbok... så kolla in den så ses vi någon annnan gång... hejdå ♥

Han skruvade upp volymen ännu mer och började sjunga med till låten Good time. Hans röst var underbar. Den var så stark men ända så unik. Jag log brett innan jag lutade huvudet bakåt och slöt mina ögon. Det var inte meningen, men efter ett tag tror jag att jag somnade eftersom allt ljud omkring mig försvann.

 

När jag vaknade igen så tittade Louis på mig med sina underbara ögon. Jag visste inte vad det var med mig, men jag måste verkligen gilla den här snubben, även fast jag knappt kände honom. 
- Goodmorning, flinade han med ett glad röst och jag piggnade genast till. 

- Sorry for falling asleep, rodnade jag och Louis skakade på huvudet.

- Don't worry. 

Louis låste bilen när jag klivit ut och la sen sin arm runt mina axlar. Vi gick omkring ett tag tills vi kom fram till ett litet avskilt, mysigt café som hette "Puss puss". Jag log åt namnet och när vi klev in genom dörren så plingade dörrklockan högt och tydligt. Louis drog med mig fram till kassan och jag skrattade åt hans ivrighet. 

- Hello, sa tjejen i kassan med en mysig amerikansk accent. 
- Hi there. I would like a carrot cake and a cup of tea, please, log Louis mot tjejen, som tydligen hette Jeanette.
- And I would like a carrot cake aswell, but a cup of chai latte, log jag och hon nickade artigt, innan hon försvann in till köket. Jag och Louis gick till uteserveringen och man kunde se vattnet, även fast det inte var nära. Vi slog oss ned vid ett runt bord med två stolar och jag ställde väskan under bordet. Jag drog av mig min kofta och hängde den på min stolsrygg. Jeanette kom snällt ut med våra drickor och vi tackade innan hon försvann in igen.

- So, let's get to know eachother better, log jag och Louis nickade. 
- Okey, I start. Your full name?

- Emma Patricia Lemony Hammarsteft.

- Swedish? frågade han förvåna toch jag nickade med ett svagt leende.

- Okey, my turn. Hm... Favourite coulor?

- Red. Your favourite colour?

- Green. Can you tell me something about your family?

- I have four sisters, Charlotte, Felicity, Pheobe and Daisy. My parents, Mark and Johannah, are separeted. 
Jag nickade lite medlidande då hans mungipor sakta men säkert sjönk neråt. Louis tur.

- Your family? 

- Uhm, my mother is an alcholist and my dad died when I was five.

- I'm sorry, sa han ärligt och jag skakade på huvudet. 
- Don't be, log jag. My turn-

- Excuse me? hörde jag Jeanette säga. Here's the carrot cake's, log hon och ställde ned dem på bordet. 
- Thanks, log Louis innan vi högg in på våra morotskakor och fortsatte med vårt förhör.

 

Vi lämnade lite dricks på bordet innan vi gick. Förhöret var slut och jag sög upp all fakta som en tvättsvamp. Han berättade så otroligt mycket om sin familj, sina vänner och killarna i One Direction att jag knappt kom ihåg allt.

Louis arm låg tryggt runt min midja och vi gick på den smala lilla gången ner mot vattnet. Solen sken och jag måste erkänna att det var lite för varmt. Men jag bet ihop, tuff som jag är. Not.

När vi kom fram till vattnet gick vi först till kiosken för att ta en varsin glass. Jag tog en med daim-smak och Louis tog cookie dough. Sen satte vi oss på kanten och tog av oss skorna för att doppa fötterna i vattnet. Det var ljummet, så jag hade kvar dem däri. Likaså gjorde Louis. 

 

Vi satt i tystnad en stund, och jag tog till och med modet till mig för att lägga mitt huvudet på Louis axel, vilket han inte verkade ha något emot. Plötsligt hörde jag hur någon knäppte en bild, och jag blev så chockad att jag på något sätt tappade balansen från där jag satt, och ramlade ner i vattnet.

____________________________________________________________________________

Oj, oj, oj.... CLIFFHANGER

 

 

- Steph?

- Vad är det?

- Du vet ju att jag och Louis pra-

- Ni ska på en dejt, eller hur?

- Ehm... Ja, och jag skulle behöva lite smakråd, erkände jag fåraktigt.

- Självklart gumman, sa hon och tog min hand och vi sprang upp för trappan och in till mitt rum.

Hon gick fram till den gammla vitmålade byrån inne på mitt rum och drog ut en massa kläder...

 

Demhär sa hon och räckte fram det här, http://www.polyvore.com/cgi/set?id=57762242, och sa sedan åt mig att hon kommer tillbaka om tio .

Jag tog på mig allt och gick sedan ut i vardagsrummet och snurrade några varv.

- Perfekt, sa hon och blinkade åt mig och jag började skratta.

-Pip, pip, pip, pip, du har fått ett sms! lät min vita iphone 4 s som jag fått från jobbet, och jag tog upp den och läste vad det stog.

- Han är här om tio minuter, sa jag med nervös röst... Visst hade jag gjort detta innan, men fan, nu var jag verkligen nervös!

- Det kommer att gå bra, man såg att han diggade dig totalt! sa Steph med rolig röst och jag skrattade åt henne. Jag tittade ut genom mitt fönster och såg hur den svarta porschen körde upp på den lilla parkering utanför lägenheten. Steph tittade gillande på bilen när hon också kikade ut genom fönstret, och hon busvisslade lågt. 
- Woah. I like that car. Tell him that if he's taking my best friend, i'm taking his car. 

Jag skrattade och hon kramade om mig. 
- I'll see you later! ropade jag när jag drog på mig skorna i hallen. 
- Alligator! ropade hon tillbaka innan jag stängde dörren bakom mig. 

 

Jag öppnade portdörren och kände hur värmen slogs emot mig som en vägg. Solen sken och i det stora trädet bredvid huset satt det små fåglar och kvittrade för glatta livet. Jag kunde inte låta bli att små lé för mig själv när Louis klev ur bilen iklädd i en åtsittade randig tröja, och ett par beiche chinos. Jag kände hur huden knottrade sig och han kom fram till mig. 

- Hey, log han med ett snett leende och jag ryste igen. 
- Hi, svarade jag med mitt svaga leende och han omfamnade mig i en enkel gest. 
Vi hoppade in i bilen och jag betraktade det röda skinnet som klädde hela bilens insida. Sätena, ratten, instrumentbrädan, golvet... Allt var rött. 
- Your car? frågade jag beundrat och han skakade på huvudet. 
- No, but I have one in UK, I'm just borrowing this by a friend. Jag nickade. 
- So what's the plans for today? frågade jag glatt och Louis skruvade upp radion på tyst nivå,men jag kunde ändå höra hur deras låt One Thing spelades på radio. 
- First, we're going to this nice café for lunch, and then i thought we could go to the water for some Ice cream. But it'll take about one and a half hour to get there, if the trafic's nice to us today. 
Jag nickade. Jag hade inget emot att sitta i en lite trång bil, en het sommardag. Inte alls. 
- Sounds great, log jag och skruvade upp radion. Det var fortfarande One Thing, så jag började sjunga lågt för mig själv. Sedan sjöng Louis med och vi tittade förundrat och lite blygt på varandra. 

 Kanske lite tråkigt och bildlöst, men jag tänkte avsluta där för att sen direkt börja på kapitel 5 :))))) xx T

 

- Jag är så jävla närvig Steph... Jag, jag tror inte att jag kan klara va det...

- Håll tyst! Klart att du kan klara det! Du är ju faktiskt Emma Luiga, du klarar allt!

- Det där var från när vi var fem Steph... jag är inte mitt lilla onervösa irriterande jag längre.

- Men du klarar det...

- Fan.. Nej, viskade jag till mig själ när jag gick och satte mig i soffan. Visserligen hade jag gjort många kändis intervjuer innan, men då hade jag fått umgås med dem innan och vi hade blivit hyfsat bra vänner innan... Men självklart så hade One Direction varit uppbokade... Tjocksklallar... dem vet inte hur mycket dem ställer till det för mig!

- And we will be back in a minute! Sen var kamerorna av.

Jag suckade till av lättnad och ställde mig upp för att sträcka på mig... När jag helt plötsligt ser en randig tröja med hängslen över och jag tittar på ve det är... Klart, det var ju DEM! Dom har kommit och jag bara stod där och stirrade...

- Hi! Ropade dem och kom bort till mig.

- Are you the interviewer?

- Yea... Im Emma, but you can call me Em...

- Okey, And... You already know our names?

- Ofcourse i do! Who doesnt, sa jag och blinkade med ena ögat och dem började skratta av någon anledning...

- So... See you in 5. Sa jag och vände mig om för att springa fram till kranenoch dricka innan sändning igen.

 

- So... we have very special guests here tonight... Welcome in, One DIrection!

Killarna kom inspringande och satte sig i soffan bredvid min fotölj.

- So, guys... how are you?

 

- So, Louis... i have heard rumors about you and Eleanore has breaken up... is it true?

- Jag såg hur det blixtrade till en glimt av sorg i hanns havs gröna ögon och sedan såg jag hur hela han blev sorgsen.

- You dont have to answere if you dont want to, sa jag med en vänlig röst och gav honnom ett leende med medkänsla broderat i sig.

- Its okey... I know that the fans want to know, so, Han tog ett djupt andetag, Yes, we have breaked up..

- Oh, im sorry for you!

- Dont be, Its not youre fault enyways...

Awe, han är så gullig, och omtänksam... Hur kan man göra så mot honnom?! Det är ju helt sjukt!

Efter Intervjun så var programet slut och jag gick till min louge och bytte om till mina egna kläder och tog alla mina saker och gick ut i koridoren.

- Hey! Ropade Louis och jag hoppade till.

- What the he... Louis, you scared me!

- Sorry, i didnt know.

- Its okey.... What is it? Sa jag med vänlig röst.

- Um, i kind of wondered if... if you wanter to go on a date with me tomorrow? Sa han blygt och jag tittade på honnom förvånat.

- Sure!

- Okey.... Can i get your number, so i can call you...

- Sure... Sa jag och tog upp telefonen och tog fram nummret.

 

- Bye! Ropade han och började gå och jag ropade " Bye " tillbaka och började gå mot utgången..

När jag kom ut hoppade Steph på mig och vi båda ramlade omkull.

- Steph... Vad är det?

- Jag såg nog! Du och Lou har något på gång, eller hur!

- Jag fick bara hans nummer... inget mer...

- DU ljuger!
- Nej det gör jag inte! åh vad jag är dålig på att ljuga! Jag ska bara hem och imorgon ska jag sova heeela dan, tack vare att intervjun drog ut på tiden. KAN VI ÅKA HEM NU?!?!

- Okej, LÖGNARE, vi kan åka hem...

Sedan gick vi fram till min bil och körde sedan hemmåt, medans att Steph babblade i mitt ena öra och radion i andra... Men även fast hela bilen var full med ljud, så var det ända jag kunde tänka på Louis...

 

 

_____________________________________________________________________________________________

Varsegod... Kommentera gärna vad ni tycker... Och jag har faktiskt för en gångs skull skrivit allt själv // Felle

 

- Du Emma, har du hört vem du ska intervjua nästa vecka? 
Emma tittade exhalterat på mig och höll på att typ hoppa upp i taket. Jag tittade misstänkt på henne med ett höjt ögonbryn och la en hand på hennes axel. 
- Nej, Emma. Vilka ska jag intervjua?
- One Direction!
- What? Skämtar du med mig? Jag tittade stumt på henne. Det här var stort. Tänk att ändå få intervjua dem. Inte för att jag äör något galet fan, men jag gillar definitivt deras musik och ska jag vara ärlig tror jag att jag hade en liten crush på Louis. Men saksamma, det var inte därför det var stort. Att intervjua någon känd som dem, det är grymt!
- Nope. Min bästis ska intervjua One Direction, varför skulle jag ljuga?

 

- Så... har du fått manuset med alla frågor än?

- Japp, men jag har inte hunnit kolla igenom det än... Visste du att kanalen förväntar sig att det kommer att vara folk från hela världen som tittar, det låter ju helt sjukt!

- Kanske det, men det är ju endå one direction vi snackar om, så jag förstår det. Och Em, nu måste du ta tillfället i akt och bjuda ut Lou!

- Steph... Jag bjuder inte ut någon som har flickvän!

- Men Emma, Har du seriöst inte jört det?! Lou och Eleanore Calder hra offeciellt gjort slut!

- Va? Nej! Så säger du ju bara för att få mig att bjuda ut honnom.

- Nej! Titta själv!

Hon tar upp mobilen och surfar in på aftonbladet och klickar sig sedan in på en Nyhet...

- Här. sa hon och räckte mig telefonen.

- Wow... Att hon skulle vara otrogen hade nog ingen väntat sig...

- Så.. ska du bjuda ut honnom eller inte?

- Du får se, du får se...

___________________________________________________________________________________

 

Tjenare...

JAg vet att detta blev nästan för kort, men ska till skolan... Hejdå ♥

 

/// Felle

 

- And now over to the studio... Jag såg hur kameran stängdes av och slappnade genast av. Ännu en lyckad intervju. 
- That was amazayn! ropade Stephenie som kom fram och kramade mig. Det var första gången hon hade varit med vid en intervju, och hon är helt i extas.
- Lol, Steph! Amazayn? Dont you think its a little to much?
- No! It isnt! I love it, and i know you do too!
- If I say I do, would you stop talking so that I can go and change clothes?
Hon nickade och släppte förbi mig så jag fick gå in i min loge. Jag drog snabbt av mig kostymen och hängde den i garderoben och blicken fästes på bilden som satt på insidan av dörren. Det var jag och min pappa när jag var fem år gammal. Men han var död nu, och jag kom inte ihåg så mycket av honom. Men med en mamma som är alkolist kände man ibland att man behövde en till föräldersgestalt. Okej, så lite snabb fakta om mig och mitt liv. 
Jag heter Emma, är arton år och kommer från kalla Malmö i sverige. Min pappa dog när jag var fem och när jag var sexton så började min mamma dricka, vilket gjorde att jag hoppade av skolan för att börja jobba, eftersom mamma är arbetslös. Jag sökte efter jobb i tre månader, och en vecka innan vi skulle bli utsparkade från lägenheten så ringde min - nu - bästa vän Stephanie, som jobbade som journalist, att hon kunde hjälpa mig med ett jobb. Det första jobbet jag fick var faktiskt att vara Steph's assistent. Men sedan blev jag befordrad till att bli journalist tillsammans med Steph, och nu är det jag som lagar mat, betalar räkningar med mera. Men eftersom jag tjänar cirka fyrtio tusen i månaden (med skatt) så klarar vi oss bra. Jag har börjat lägga undan en viss summa varje månad, vilket kallas att pensionsspara. Haha, mobba mig inte! Och eftersom jounalist jobbet var här i New York så var vi ju tvugna att flytta. End of the story. Okej inte riktigt. Det händer mycket mer. Bara vänta och se.