Mrs. Horan del .::13::.
Jag öppnade ögon och såg mig förvirrat omkring. Rummets väggar var mycket ljust vita och dom bländade mig.
- Veronica? Jag tittade in i någons ögon och visste direkt vem det var och kunde pusta ut.
- Niall, where am I? frågade jag nervöst och han tog min hand och drog sin stol närmare mig.
- Your father shot you, so you were uncouncios. But here you are, alive and well, on the hospital, sa han och log snett. Jag nickar och försökte klia mig i håret, men det var en massa sladdar ivägen som hindrade mig. Jag kände hur paniken steg inom mig och jag försökte i en rörelse slita bort alla sladdar. Men Niall's mjuka handrörelse stoppade mig.
- Niall, you don't understand... började jag men han la ett finger på mina läppar.
- I know you have claustrophobia, a han lågt. But please, with out those you'll die, mumlade han och jag la ner huvudet i kudden igen och nickade försiktigt.
- Okey, mumlar jag. So you promise to stay here with me?
- Ofcourse, ler han och tar min hand i sin. Jag kunde inte låta bli att le stort tillbaka och han skrattade mjukt.
- Hw long were I gone? frågade jag plötsligt och hans skratt tystnar och hans mungipor sjunker ner.
- Veronica? Jag tittade in i någons ögon och visste direkt vem det var och kunde pusta ut.
- Niall, where am I? frågade jag nervöst och han tog min hand och drog sin stol närmare mig.
- Your father shot you, so you were uncouncios. But here you are, alive and well, on the hospital, sa han och log snett. Jag nickar och försökte klia mig i håret, men det var en massa sladdar ivägen som hindrade mig. Jag kände hur paniken steg inom mig och jag försökte i en rörelse slita bort alla sladdar. Men Niall's mjuka handrörelse stoppade mig.
- Niall, you don't understand... började jag men han la ett finger på mina läppar.
- I know you have claustrophobia, a han lågt. But please, with out those you'll die, mumlade han och jag la ner huvudet i kudden igen och nickade försiktigt.
- Okey, mumlar jag. So you promise to stay here with me?
- Ofcourse, ler han och tar min hand i sin. Jag kunde inte låta bli att le stort tillbaka och han skrattade mjukt.
- Hw long were I gone? frågade jag plötsligt och hans skratt tystnar och hans mungipor sjunker ner.
- Four days, mumlade han till svar och tittade ner i golvet. I thought you weren't going to make it through. Han viskar det sista och jag kände hur det sved till av medlidande i hjärtat. Han måste ha haft det jobbigt.
- I'll always make it through when you're here with me, log jag och han skrattar lågt. Han kysser min kind och mumlar tyst i mitt öra:
- Now go to sleep. I'll be here when you wake up.
- Promise?
- Promise.
- I'll always make it through when you're here with me, log jag och han skrattar lågt. Han kysser min kind och mumlar tyst i mitt öra:
- Now go to sleep. I'll be here when you wake up.
- Promise?
- Promise.
I couldn’t take my eyes off her. Her beautiful face and her long, light brown beautiful hair flowed down her bare shoulders. Her breathing was becoming more even, so I assumed she was asleep. I stood silently up and went out into the hallway to call Liam.
- Niall, is she okay? he asked as he said, and I could not help but laugh at him.
- Yes, she's okay, she is alive and awake, I answered and could not help hearing the joy in my voice.
- Good, we've been really worried, he said, and I could hear him puffing out. Is she awake right now?
- She just fell asleep. But if you are going now so we can have a coffee with her when she woke up, I said and he laughed into the phone.
- We'll be there in ten minutes, he laughed and hung up.
Someone knocked on the door, so I walked up and opened. Outside stood the boys and all of them grinning broadly.
- Hey boys! I smiled and they laughed.
- Hey Nialler, they smiled and stepped inside. I closed the door and could not help but look a little more on Liam. He stood directly next to Veronica's bed and looked at her a long while.
- Niall, can you help me with this stupid coffee machine? shouted Harry, and my eye was torn from Liam.
- Sure! I shouted in reply, and went to help him with the coffee.
- Good, we've been really worried, he said, and I could hear him puffing out. Is she awake right now?
- She just fell asleep. But if you are going now so we can have a coffee with her when she woke up, I said and he laughed into the phone.
- We'll be there in ten minutes, he laughed and hung up.
Someone knocked on the door, so I walked up and opened. Outside stood the boys and all of them grinning broadly.
- Hey boys! I smiled and they laughed.
- Hey Nialler, they smiled and stepped inside. I closed the door and could not help but look a little more on Liam. He stood directly next to Veronica's bed and looked at her a long while.
- Niall, can you help me with this stupid coffee machine? shouted Harry, and my eye was torn from Liam.
- Sure! I shouted in reply, and went to help him with the coffee.
DEL 13 ALREADY? GOSH WE'RE BEST ;) / xx Tilde
Kommentarer
Tindra
Bra!! :)
Grymt <33
ÄLSKAR ERAN BLOGG! Ni är jätteduktiga båda två, läser eran blogg varje dag<3 Lite korta kapitel kanske, mn det är bra för då får man något att längta efter <3 Jag har en fråga, ska ni göra noveller om alla killarna eller bara Niall? <3
Greta <3333333
ÄLSKAAAA!
Trackback
