- And now over to the studio... Jag såg hur kameran stängdes av och slappnade genast av. Ännu en lyckad intervju. 
- That was amazayn! ropade Stephenie som kom fram och kramade mig. Det var första gången hon hade varit med vid en intervju, och hon är helt i extas.
- Lol, Steph! Amazayn? Dont you think its a little to much?
- No! It isnt! I love it, and i know you do too!
- If I say I do, would you stop talking so that I can go and change clothes?
Hon nickade och släppte förbi mig så jag fick gå in i min loge. Jag drog snabbt av mig kostymen och hängde den i garderoben och blicken fästes på bilden som satt på insidan av dörren. Det var jag och min pappa när jag var fem år gammal. Men han var död nu, och jag kom inte ihåg så mycket av honom. Men med en mamma som är alkolist kände man ibland att man behövde en till föräldersgestalt. Okej, så lite snabb fakta om mig och mitt liv. 
Jag heter Emma, är arton år och kommer från kalla Malmö i sverige. Min pappa dog när jag var fem och när jag var sexton så började min mamma dricka, vilket gjorde att jag hoppade av skolan för att börja jobba, eftersom mamma är arbetslös. Jag sökte efter jobb i tre månader, och en vecka innan vi skulle bli utsparkade från lägenheten så ringde min - nu - bästa vän Stephanie, som jobbade som journalist, att hon kunde hjälpa mig med ett jobb. Det första jobbet jag fick var faktiskt att vara Steph's assistent. Men sedan blev jag befordrad till att bli journalist tillsammans med Steph, och nu är det jag som lagar mat, betalar räkningar med mera. Men eftersom jag tjänar cirka fyrtio tusen i månaden (med skatt) så klarar vi oss bra. Jag har börjat lägga undan en viss summa varje månad, vilket kallas att pensionsspara. Haha, mobba mig inte! Och eftersom jounalist jobbet var här i New York så var vi ju tvugna att flytta. End of the story. Okej inte riktigt. Det händer mycket mer. Bara vänta och se.