Jag kände hur tårarna hela tiden bara fortsatte rinna nerför mina kinder men Niall bara skrattade tyst åt mig. Han drog ner mig från altaret och det började plötsligt spelas musik ur högtalarna som stod i en rad bakom altaret.
- Wanna dance? Mumlar Niall i mitt öra och jag nickar försiktigt. Han tar min hand och leder mig ut, nära vattenbrynet. Jag stannade upp och drog av mig klackskorna, och Niall tog av sig sina skor. Han lägger sin arm på min höft och min hand hamnade runt hans nacke. Vi började sakta röra oss till musiken och jag kände hur alla satt och tittade på oss.
- Why did you choose me? Frågar jag tyst men vi fortsätter i takt med den lugna musiken. Niall tittar förvånat på mig.
- What do you mean?
- Well, you could have chosen anyone. Why especially me?
- You’re the most wonderful person I’ve ever met. You care about everyone, and you wouldn’t hurt a soul. And your personality, your smile, your eyes, your face, your body… You’re perfect. Atleast in my eyes. I love you. Jag nickade försiktigt och la mitt huvud på hans axel.
- I love you to. Han kysste mig mjukt på kinden och sedan började alla andra också dansa i takt med den lugna musiken.

Med Niall’s hand omkring min midja gick vi för att åka hem, och packa. Niall hade beställt biljetter till Kreta i tre veckor. Sedan skulle han åka på turné med killarna. Och jag visste fortfarande inte ifall jag ville med eller inte.
- You okey my love? Viskar Niall när vi kommer in i killarnas lägenhet. Niall skulle packa först och sedan skulle vi hem till mig så att jag skulle få packa.
- Yeah, I’m fine, flinar jag. Just excited. Niall skrattar och går in i sitt sovrum, och jag gick till vardagsrummet för att slå på teven.

Jag packade ner allt möjligt i mina två resväskor med hjälp av Niall. Bikinis, tröjor, shorts, underkläder... Usch, vad pinsamt. 
- Are you blushing? flinar Niall och jag lipar åt honom. 
- Well, I like these, säger han eftertänksamt och tar upp ett par spetstrosor ur garderobslådan. 
- Niall! väser jag och drar åt mig dem. Han skrattar och jag lägger ner dem i garderoben, men Niall tar dem och viker prydligt ner dem i väskan. Jag suckar men han flinar bara. Jag stänger väskan och Niall flinar nöjt innan vi går ut ur lägenheten och låser dörren.

Framme i Kreta

Vi hade åkt från staden i båt till en liten ö med ett gigantiskt hus. 
- Niall, did you seriously rent this, for us? Han nickar till svar och tar mina väskor och hjälper mig sedan ur båten som vi åkt i till ön. 

Han öppnar dörren och jag drog flämtande efter andan. Huset var stort och framförallt öppet, då det hade gigantiska fönster och en stor altan utanför. Niall la armarna runt min midja bakifrån och jag vrider på huvudet för att kunna kyssa honom. Hans händer trevar sig utforskande på min kropp och jag rös till. 
- Do you wanna? viskar Niall tveksamt och jag nickar mot hans läppar. 
- Yeah, I can't say no now, flinar jag och han skrattar. Han tar upp mig i sin famn - Helvete vad stark han var! - och bar upp mig för trapporna in till sovrummet, utan att bry sig om resväskorna. Dörren till den stora balkongen i sovrummet var öppet och det fläktade skönt.

Niall lägger mig försiktigt och varsamt ner mig i sängen och lägger sig över mig, men är försiktig med att inte lägga all sin tyngd på mig, medan jag försökte få honom så nära mig som möjligt.
- I love you, viskar han och jag ler mot hans läppar. 
- Believe it or not, but I love you more. Ha stannar upp och skakar på huvudet. 
- No, you dont. Do we have to argue about this every time? flinar han och jag flinar tillbaks.
- Apperantly... mumlar jag och flinar. 
- Well, I do know for sure that I love you so much, Veronica Alexis Malmkuist, ler han och kysser mig igen. Han sa mitt efternamn utan brytning. Som om han vore svensk. 
- When did you...? frågar jag. Han skrattar. 
- I had my time to practice. Jag skrattar lågt och han kysser mig igen. 
- I love you to, Niall James Horan.

I det ögonblicket, visste jag att jag och Niall skulle leva lyckligt tillsammans förevigt, om vi bara kämpade för det. Och det var precis det jag var redo för att göra. Kämpa.

Jag vaknade på morgonen av att min telefon plingade till.
Jag tog upp den från golvet och kollade på displayen... det var från Niall.
Jag låste upp telefonen och läste:
Hi love! Come over to my place at 12am so we can talk <3 xx ps. bring make up
Jag stirrade på smset en lång stund och släckte sedan skärmen igen...
Jag gick vände mig om i sängen och såg till min lättnad och förvåning att Felicia hade gått hem.
Jag klev upp ur sängen och gick sedan in i badrummet för att hämna allt smink jag kunde tänkas ha...
Pliiing! Ett till sms...
Jag öppnade smset och läste:
Take all of your clothes with u<33 xxx
Jag log innombords och tog sedan fram min stora väska jag hade gömt under min sängg och lade ner alla mina kläder och allt mitt smink och kollade sedan upp på klockan på väggen... 11.30... Nu måste jag nog gå...
Jag gick igenom hallen men kom sedan på att jag kanske skulle kolla till Jerome innan jag går så jag halvsprang fram till hans dörr och öppnade den. Där låg han... och snusade så sött med Veronicanr 2 i sina armar... inte konstigt att vi hörde oväsen där inte...
jag gick tillbaka till dörren, tog väskan och gick ut.
Jag såg massor av ljusblixtar och jag fattade direct vad det var...
Jag satte snabbt på mig mina solglasögon och skyndade mig fram till bussen.
10 minuter senare och många konstiga blickar stod jag nu utanför Nialls dörr...
Jag knackade lätt eftersom det ändå var rätt tidigt för att vara dem...
Niall öppnade direct och kramade mig, tog tag i min arm och drog in mig fort.
- Whats going on?! sa jag men han drog in mig i sitt rum och låste sedan dörren...
- Niall...
Han vände sig om och log och se sedan:
- We are going to a masquerade!!!
- Niall! How can you know everything about me?!
- I have contacts... sa han och *blinkade med ena ögat.
Jag kramade om honnom och sedan lade jag ner väskan på hanns säng och öppnade den.
Han stirrade på innehållet och tittade sedan på mig och log...
- You are gonna put the make up on me!
- No Niall... youre going to look like a freak then...
- But its a masquerade! So you are going to do it... and i dont think that youre bad at put on make up...
Jag stirrade på honnom men gick sedan med på det...
Jag tog fram allt smink ur väskan och sminkade honnom som en hund och sedan sminkade han mig som en hund jag också... fast jag en rosa...
Vi klädde på oss varsin one piece och luddiga strumpor och vantar och sedan gick vi...
Men när niall sa att vi var framme så var det inte på en maskerad... utan på en strand... en bröllopsstrand...

Vi hade precis ätit upp när vi såg att ett fan hade lyckats bryta sig in... konstigt det känns med hardcorefans...
- H-hi!! sa hon nervöst, men innan hon hann säga något mer kom säkerhetsvakterna och började försöka få ut henne.. Hm... det var verkligen någonting jag kände igen hos henne... men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var..
Niall tittade på mig och sa sedan åt säkerhetsvakterna att låta henne stanna.
- Hi! sa han och log stort mot henne.
Hon log tillbaka och sedan hälsade alla på henne och jag sa åt henne att sätta sig ner bredvid mig.
- Du är svensk va? sa hon och jag nickade.
- Ja det är jag... Vad heter du?
- Jag heter Toira... sa hon och då klickade det till i huvudet. Det var ju ToiraAkaSuperstar!!! William Spetz bästis!!!
- Åh! Du, du är ju hon... hon Toira... William Spetz bästis!
- Ja, och du är hon... Veronica... Niall Horans flickvän!
- Ja... skulle jag kunna få din aoutograf?!
- Visst... Fast bara om jag får din.
Vi skrev aoutograferna och satt sedan och pratade en stund innan hennes mobil ringde.
- Who is this?! sa Niall och jag såg hur han försökte komma ihåg om det var någon han hade träffat.
- It's a famous vlogger hear in Sweden... And her best friend to...
- Ok... is she a fan?!
- I dont think so... but she wouldnt try to get in if she wasnt so...
Han kysset mig lätt på munnen och viskade sedan i mitt öra:
- Can you get an autograf for me to?! och sen gav han mig en till kyss.
- shure! sa jag och vände mig sedan om igen mot Toira som hade slutat prata i sin telefon.
- Skulle du kunna skriva en aoutograf till Niall också...
Hon tittade storögt och förvånat på mig men skrev den tillslut och jag gav den till Niall och han lade ner den i sin ficka och mimade mig ett tack.
Jag började prata med Toira om allt möjligt och effter en stund hamnade Felicia med i samtalet.

Tillslut skulle Toira gå för att klockan började dra iväg men precis när hon skulle gå stoppade jag henne.
- Kan jag lägga in mitt nummer?! sa jag och pekade på hennes mobil.
- Visst... Um... varför vill du det?
- Därför att du är min vän och jag tycker att vi borde hålla kontakten...
Hon nickade och gav mig sin telefon. Jag skrev fort in mitt nummer och gav sedan telefonen tillbaka.
- Hejdå... Goodbye! sedan skyndade hon sig ut.

Klockan tio lämnade Niall av mig och Felicia och vi gick snabbt in i min, och lellos, lägenhet och låste efter oss.
Vi var smått berusade båda två effter att vi varit på middagen... dem hade verkligen stora vinglas..., och vi båda tycker att det är smartare om vi sover tillsammans då...
Vi gick upp på ovanvåningen för att göra oss i ordning men när vi precis skulle upp för första trappsteget, hörde vi massa dunkanden från Lellos rum och både jag och Felle fnittrade till... Vi gick fram till Lellos rumsdörr för att titta vad som försigick men då hörde vi hur någon stönade till så vi sprang upp till mitt rum och stängde dörren... sedan började vi asgarva...

Jag ser mig förvirrat omkring i rummet när jag vaknade. Jag vänder mig om och skriker till.
- Oh my god, Harry! Why are you naked? skriker jag panikslaget, och jag kunde inte låta bli att titta under mitt täcke. Med en djup utandning kunde jag pusta ut.
- I'm not naked, muttrar han sömndrunket och kliar sig i håret. I'm wearing underwears.
Jag tittar på honom och kunde inte låta bli att skratta.
- Sorry! Jag lägger mig bredvid honom och pressar min rygg emot hans bröstkorg. Han lägger armarna omkring min midja och jag ler smått. Jag flätar försiktigt samman våra fingrar och betraktar våra sammanflätade händer en lång stund. Jag visste att jag kände någonting för Harry, jag visste bara inte vad jag kände. Jag tycker om honom riktigt mycket och han betyder mycket för mig, antagligen mer än bara som en vän. Men om jag inte kände så för honom och han kanske har känslor för mig vill jag absolut inte utnyttja honom på något sätt, bara för att inte skada honom fysiskt eller mentalt. För han skulle bli skadad, och om jag inte får reda på vad vi båda två känner för varandra kommer allting bara bli så pinsamt och stelt emellan oss sedan, och det är det sista jag vill.
- Hary? sa jag och vände mig om, med Harry's arm fortfarande runt min midja.
- Mhm? säger han med sexig morgonröst och jag kände hur håret reste sig i nacken, och jag kunde inte göra annat än att skratta retsamt åt mig själv.
- What do you feel... 'Bout us? säger jag försiktigt och jag känner hur Harry's grepp omkring min midja blir hårdare. Jag fuktar försiktigt mina läppar och Harry kysser mig mjukt i nacken.
- What do you feel?
- I asked first, protesterar jag och han skrattar mjukt.
- I like it. But I want it to be more than this, säger han och jag log brett inombords.
- Can you love me more than this? flinar jag och vänder mig om, och mitt ansikte var närmare hans än vad jag räknat med.
- I think I can, yes, svarar han lågt och kysser mig mjukt.

Jag och Harry låg så en lång stund, bara myste och hade det lugnt. Men helt plötsligt kommer Louis, Zayn, Liam, Danielle, Ellinor, Veronica och Niall inspringande i rummet och jag skriker till samt gömmer mig under täcket.
- IT'S TIME TO GET UP! ropade allihop i kör och Harry möter min blick där vi låg under täcket och försökte gömma oss. Jag kunde verkligen inte låta bli att skratta och jag drar bort täcket från huvudet.
- Okey, we're comin', säger jag och Louis skakar missnöjt på huvudet.
- Vet du vad klockan är? frågar Veronica och jag skakar på huvudet.
- Tio typ? säger jag och hon skakar på huvudet.
- Den är tio i fyra, säger hon och jag spärrar upp ögonen.
- HARRY, GET UP YOU PIG! säger jag högt och alla vandrade försiktigt ut ur rummet, och jag stängde dörren efter mig.
- I don't wanna, säger han buttert och drar bort täcket. Jag spänner blicken i honom och han suckar.
- Okey, okey, säger han i en gäspning och reser sig upp.
- Goodmorning beautiful, säger han när han smugit upp bakom mig och kysser mig mjukt bakom örat.
- Godmorning hottie, flinar jag och drar på mig en svart oversize och ett par shorts. Mitt hår sätter jag upp i en hög, slarvig hästsvans och Harry drog på sig ett par badbyxor och en tröja.
- Do you think we should tell 'em...? säger jag och han tittar oförstående på mig. About us, flinar jag och han skrattar.
- I think they've already got it, flinar han och jag lipar.

Jag drar tveksamt med mig Harry ut till köket där alla satt och åt brunch, och jag klämmer hårdare åt Harry's hand. 
- Why so nervous? viskar Harry och jag möter Veronicas blick. 
- Oh my god! Look! säger Zayn högt och allas uppmärksamhet riktades emot oss. Jag harklar mig och skrattar nervöst. Jag möter Veronicas, Dani's och El's blickar och dom satt och flinade brett allihop. 

- Zayn! I’m here! Hör jag hur någon ropar och jag tittar förvånat emot hallen. Där stod en blond tjej och hängde upp sin jacka. Jag tittar förvånat på Zayn som gick fram till tjejen när hon kom in till köket och drog in henne i sin famn. De stod så en lång stund och jag log brett. Det var Perrie, alltså.
Dom kysstes och sedan satte de sig vid bordet, bredvid mig och Niall då jag satt i Niall’s knä.
- Hi, I’m Veronica, ler jag och räcker fram handen.
- Perrie, flinar hon och jag skrattar lågt.
- Nice meeting you, säger jag och hon nickar likgiltigt.
- Nice meeting you to, säger hon med mörk röst och plötsligt fyller ett hav av skratt rummet och jag kunde inte låta bli att känna värmen som spred sig i kroppen. Det här är hur livet ska vara.

Vi hade allihop bestämt oss för att åka kommunalt ner till T.G.I.F och äta där, och ha en dubbeldejt. Killarnas livvakt, Paul, hade också kommit för att hjälpa oss. Vilket jag uppskattar, för ska jag vara ärlig så var jag ganska rädd för killarnas fans. Jag och Niall åkte hem till mig så att jag kunde byta om, och Niall tog med sig sina kläder så att vi skulle slippa åka tillbaka till deras lägenhet.

Jag drog på mig en ljusrosa blus som jag fick av Felicia i födelsedagspresent, och sedan ett par ljusa jeans samt mina älskade spaceshoes. Jag skulle aldrig klara mig utan dem. Jag gick fram till spegeln och började smått sminka mig. Jag ville inte se ut som Frida och Maja i skolan – fjortisarna, som de också kallas. Utan jag drog på mig normala mängder concealer under ögonen samt täckte över finnar, drog på lite foundation samt rouge och sen maskara.
- Hur kan han tycka  att jag är vacker? Mumlar jag för mig själv och skakar på huvudet. Plötsligt smyger sig någon fram bakom mig och jag visste direkt vem det var. Jag vänder mig om och Niall’s ögon borrar sig in i mina.
- Hey, skrattar han lågt och lägger armarna runt min midja.
- Hej, säger jag och ler. Han backade långsamt fram till sängen och snubblade på någonting, för vi båda två föll ner i sängen. Jag skrattade och Niall följde mitt exempel. Men sedan blev det helt tyst och vi låg så en kort stund, bara betraktade varandra.

Niall knäppte jeansknappen och sina supra. Sedan drog jag på mig min skinnjacka och vi gick ut till limousinen som skulle vänta på oss, då vi alla ville åka dit tillsammans. Bilen var fylld med trevlig stämning och ännu en gång kände jag hur värmen spred sig i bröstet.
- Jag älskar dig, viskar jag och flätar samman mina och Niall’s fingrar.

När vi kom fram till resturangen stod det en massa fans utanför.
- My bad, mumlar Zayn när vi åker förbi alla fans som stod och tryckte sig emot stängslet.
- I tweeted that we’d be here. Perrie pussar honom mjukt på kinden och jag log åt hur gulliga de var tillsammans.
- Don’t worry, ler jag och Niall tar min hand i sin. As long as Pauly’s with us, there’s no worry. Han ler svagt emot mig och Niall kysser mig mjukt på kinden.
- You know that I love you, right? Viskar jag och han nickar.
- But I love you more.
- Excuse me?
- I do, really.
- No, you don’t. Want me to prove it?
- Is that a challenge? Frågar jag utmanande och Louis hoppar in i samtalet.
- Shut up you two, säger han bestämt och Eleanor fnissar åt honom. Niall flinar och kysser mig på kinden igen.
- I do love you the most, viskar han i mitt öra och jag lipar emot honom.
- We’ll see ’bout that, big guy.
Niall reste sig upp för att göra lite kaffe, och när han gav mig min kopp sen log jag stort. Det stod "I love you baby" med kanel och Niall pussade mig på pannan. 
- I love you to.

När vi klev ur limousinen skrev killarna några autografer medan vi tjejer sålänge gick in till resturangen. Den var helt utrymd bara för oss och jag kände mig nästan lite elak mot de som kanske planerat att fira någons födelsedag här ikväll.
- Mår du bra? Du ser ut att tänka på något? Felicia ler svagt emot mig och jag nickar entasuastiskt.
- Jag mår bra, lovar jag och sedan kom killarna in och slog sig ner bredvid sin egen tjej. Haha, det låter lite som att de äger oss. Men i alla fall, ni fattar säkert.

Jag och Harry satt hela kvällen och tåflirtade, höll händer under bordet och flirtade allmänt med varandra lite hela tiden. Och han ger mig verkligen bubblor i magen, men jag vet fortfarande inte riktigt vad jag känner. Jag tycker om honom, men sedan kommer han att åka på turné och det kommer bara bli ett jobbigt distansförhållande, och det är inte vad jag vill ha. Jag vill ha ett stadigt förhållande, och sedan gifta mig och skaffa två barn som ska heta Darcy och Lazee. Det är engelska namn, men min mormor kom därifrån och hette de i mellannamn.
- Felicia? Can we talk? Säger Harry och jag nickar.
- Sure.

Vi gick in på toan och jag kunde inte låta bli att skratta lite tyst för mig själv. Det här gjorde jag och mitt galna ex Jonte i sexan och sjuan.
- I really like you, säger han modigt och jag ler emot honom. Det var allt som behövdes för att jag skulle kunna säga sanningen till honom.
- And I think I love you, säger jag och insåg sanningen i mina egna ord.
- I love you to, viskar han och kysser mig.

Vi gick ut igen, hand i hand och alla satt och flinade brett emot oss.
- So you’re official now? Frågar Liam och jag skrattar lågt men tittar sedan på Harry som nickar.
- Yupp, we’re official now, säger han och jag sprack upp i ett stort leende innan Harry kysser mig mjukt.

 

---

LEDSEN FÖR VÄNTAN! Jag och Felicia ber så hemskt mycket om ursäkt för "sucky update" men nu när det är de sista dagarna i skolan så pressar lärarna med så mycket läxor och slutprov med mera :/ Har lite probs hemma oxå, men det börjar lösa sig nu. :) Kommentera lovey doveys ♥

 

Jag tittade skakigt på honom och svalde hårt. 
- Niall... I don't know, börjar jag och han nickar förstående. 
- I'm sorry, we're just rushing things, aren't we? Let's watch a movie, säger han lågt och kysser mig på kinden och gick in i köket.

Jag tog tag i Veronicas arm så fort jag såg henne... Hon skulle inte behöva bli offer föR något som var ägnat åt mig...
Jag tittade på henne medans vi sprang och sa sedan:
- Jag berättar när vi är säkra!
Hon sprang lydigt effter mig och när vi hade kommit en bra bit såg vi ett seven eleven och sprang in där fort som ögat...
- Felicia.... vad är det som försigår ?!
- Det är pappa.. Han är drogad... och han försöker att döda mig...
Jag kände hur Veronicas armar fort slöt sig om mig och jag föll ner på golvet.. fortfarande omfamnad Virre... och jag kände hur tårarna började välla fram...
- Shhhh... det är okej gumman... du kunde inte gjort någonying åt det! Om din pappa är så dum i huvudet atta han ens överväger att knarka när han har di är han ett pshyco!
Kassörskan kommer fram till oss och frågar om vi är okej men då ser jag hur min pappa svänger in sin limerosa bil på parkeringen...
- V-vi måste verkligen få gå in i rummet bakom disken sa jag och drog med mig kassörskan och Virre in i rummet och stängde for dörren...0
0Kassörskan var precis påväg att ägan något om att vi inte får vara här.. men virre hindrade henne fort och tog upp mobilen för att skriva en antäckning så att hon skulle förstå..
Jag låste fort dörren och gick sedan och satte mig tillsammans med dem andra i soffan som stod  i det ganska stora personalrummet, som turligt nog inte hade några fönster.. 
- Så han försöker faktiskt döda dig?!
- Um... ja. Han har gått på droger ett tag så... han vet nog inte riktigt vad han holler på med...
- Jag ringer polisen... sa hon snabbt och tog upp mobilen ur fickan oc ringde...


__________________________________________________________________________________________________
 Sorry asso att det bara blir halva men jag är trött och orkar inte med att skriva för stunden... och sedan skickade NI ju bara 3 kommentarer så.... Hope you like it!!!♥♥♥

Ps. Glöm inte skicka önskemål till [email protected] .....
Pss. Denna blogg är nt bara till för one direction noveller... om du tex vill ha en om Nic Jonas eller någon i big time ruch så gå de också... det är bara att maila... xoxo... felle

- Thanks Niall! See you later!
- Bye honey... Be careful!
Han vinkar och kör sedan iväg igen...
Jag tar fram mina nycklar ur väskan och låser upp dörren till deras lägenhet. Men precis när jag kommer innanför dörren hör jag hur någon gråter. Jag skyndar mig och låser och går sedan in mot rummet där jag hörde gråtet ifrån. Liams rum...


I hear footsteps and I turn my head to look at the door. FUCK! It's Veronica!
- Go away! i shout but she doesn't listen... She sits down beside me and starts to play with my hair... oh gosh! I love when she do this but i cant just lay down here... I sat up and looked into her eyes...
- Veronica... I-i Love you
She looks at me with a stange look but  i catch the moment and kiss her... But she pushes me away..
- What the fuck Liam?!
- Im sorry.. but its true...
- Liam! You have Dani!! how can you cheet on her?!?! Just wait untill she finds out!
- No!!!! You dont have to tell Dani!!! She is all i have!!!!
- To late Liam!!! You should have thinked of that a little erlies! She says and storm out of the room..
What have i done?!?!

Jag sprang ut igenom dörren och möttes av Zayn som var påväg in...
- Hey girl.. vas happenin?!
Jag kramar om honnom hårt och känner hur han förvånat kramar om mig tillbaka.
- Whats wrong Veronica?!
- Liam... He said that he loves me!!!
- Oh my... i knowd that this would happen...
Han kramar om mig men släpper sedan taget...
- Call Jerome or something... Tell him to pic you up..
- Ok... But, promise You wont hurt him... He cant  change his feelings only because you beat him up...
- I promice... sa han och sedan log jag stort mot honnom.. och han log tillbaka
Han gick in och sällde igen dörren och jag höll för öronen.. Jag tror nte at jag vill höra vad dom gör... För det kan ju faktiskt finnas en risk att Zayn ljög...
Jag gick en bit bort och tog sedan fram telefonen och slog in Lellos nummer..
Han svarade inte så jag ringde upp den enda andra personen i mitt huvud... Niall.. Men självklart svarade inte han heller! Vad skulle jag göra då?! Då kom det upp i huvudet... Jag kunde ju gå Felicia.. Hon skulle nog bli sketaglad och det var ju bara någon kilometer bort så... Why not?!!?!
Jag började gå mot huset och såg den välbekanta ekbrevlådan i rosa med roliga figurer på... Jag gick fram till den stora gröna kastanjedörren... hur kunde jag alla dessa saker?! Jag knackade försiktigt på men hörde sedan hur en vas krashades och sedan kom Felicia utspringande och när hon såg mig tog hon tag i min arm och drog mig med sig...

I lean forward and kiss her.
- Break a leg,  she says with a smile and I smile back to her... How could I possibly have had this luck to meet this amazayn girl?
I go up on the stage and meet the screams of the audience.
- Hi everybody! Before we start i wanna say something! The audience is now quiet and I take a deap breath.
Me and Veronica have already decided that we should go out with it now but i'm a bit scared...
- I am now official in a relationship... with the most beatiful girl in the hole world! But before i take her up to the stage i wanna say that i dont want you to give her hate... Because if you do you can't call yourselves directioners! She had have it so hard in her life already! She dont need more bad stuff now! Veronica get up here.


V-va?! Det här hade vi inte pratat om! Han vet att jag har sketastor scenskräck!
Han tittar på mig förvirrat och mimar:
- Come up now babe...
- I can't, you know that I have stage fraight.
- You can do this.
- No i can't!
Han kommer ner till mig och tar tag i min hand och drar upp mig på scenen.
- This is my beautiful girlfriend everybody! Veronica Malmquist!
Alla i publiken klappar händer och jublar, och jag rodnar....
Niall vänder mig så att vi står med ansiktena mot varandra, han kupar sin hand om min kind och kysser mig lätt.
Jag rodnar ännu mer och fnittrar till. Alla i hela publiken aww:ar och klappar sina händer.
- Veronica.. I love you, and I can't stand this anymore... will you marry me? säger Niall och tittar med glödande ögon in i mina.
- Oh... Niall... Yes!!!! Absolutly!!!
Han tar fram en liten rubinröd hjärtformad låda ur fickan och öppnar den. I den ligger en underbar liten ring i vitt guld med en lala/röd sten... Han sätter den på mitt finger och alla i publiken Aww:ade igen och jag kastar mig mot Niall och kramar om honom... Han kysser mig lätt mitt i kramen och tar sedan min hand... han leder mig bort mot stolen som stod i ena änder av scenen och jag sätter mig på den.
Han kysser mig en sista gång och går sedan upp till dem andra grabbarna igen och sedan börjar han prata till publiken:
- This song is dedicated to Veronica! Sedan börjar de sjunga en ny låt... En låt som innehåller typ allt som hänt oss.
Jag tittar på niall som tittar på mig tillbaka... det var Louis som sjöng nu så han mimade: he made it for you.
Jag skiner upp! Han hade skrivit en låt till mig!
Åh vad jag älskar honom!

What the fuck did just happend?! Did Niall Just?!... Why does this happen?! Why do i have to be in love with Veronica?! I dont want thig to happen!

What's wrong with me? Veronica is in love with Niall and they are a couple but still... Still I cant stop having this little feeling inside.... Zayn and Louis went out for a walk, and Niall and Harry said that they was just gonna take a coffee in the coffeeshop because the machine was broken... So I and Veronica were alone....
Why Veronica? Why does this always happen do me? I have Danielle! We are madly in love and it's my dream to marry her... Right?! I sat down in the shair beside Veronica's bed... but I was to noisy so Veronica woke up...
- Niall?!
- I-it's Liam, I answered and she looks at me with panic in her eyes. 
- He promised to be here when I woke up, she says and sits up. 
- Want me to call him? She nods, so I take up my phone and calls Niall.

Jag backar instinktivt ett steg bakåt men pappa kliver snabbt fram. 
- Veronica, suckar han och drar upp dörren. 
- Håll dig borta från mig, jävla psyko! gormar jag och försöker smälla igen dörren men hans fot var i dörröppningen. Jerome stod som fastfrusen bakom mig och jag tittar panikslaget på honom. 
- Jerome, viskar jag tyst. Spring! Han skakar skärrat på huvudet och sväljer hårt. 
- Nej för fan. Jag är en man, viskar han tyst. 
- Jerome, du är sexton. Spring medan du kan. 
- Nej! Jag lämnar inte dig i sticket, säger han lågt och jag suckar. Kostymnissarna hade gått och pappa stod och flinade i dörröppningen. Innan varken jag eller Jerome hinner reagera drar pappa upp en revolver ur fickan och kliver in i lägenheten och stänger dörren långsamt eftger sig. 
- Jero, spring! skriker jag panikslaget och springer efter honom in till toaletten och låser alla tre låsen. Det högst upp med en nyckel, vridlåset och haspen. 
-Veronica, ring polisen, hasplar Jerome tyst ur sig och jag fiskar skakigt fram telefonen ur fickan. Jag slår försiktigt in hans nummer och hör hur pappa vankar omkring i lägenheten. 
- Hello?
Det blev tyst och plötsligt rycks toadörren upp. 
- HELP! skriker jag och sedan blir allting tyst.

Jag drog mig långsamt bort ifrån honom och han lägger handen på min kind. 
- You're so beautiful, viskar han och självklart fick han mig att börja rodna. Jag tittar ner i marken men han kupar sin hand om min haka och tvingar mig att titta på honom. 
- You're the one that I like, Veronica. Nobody else. Okey? Han tittade på mig med en blick som inte gick att motstå. Jag nickar och ler lite snett. 
- Let's go back to the apartment, säger jag lågt och han nickar. 
- Okey, let's go.

2 DAGAR SENARE
Veronicas perspectiv
Jag har legat i min säng i vad som känns som flera år nu... Jag tittade upp från kudden jag hade kört ner huvudet i och kollade på klockan som stod på Jeromes sängbord. Jag har nämligen flyttat hit efter det som hände med mamma.
Urgh!!!!! Det var snart dags att åka och plocka upp killarna på flygplatsen... Men jag låg kvar och tänkte en stund...
Ska jag värkligen tros orka med detta?! Jag hade ju inte ens berättat för Niall att mamma har dött... och det gör ju faktiskt inte saken bättre att jag har ett rent helvete med kännslorna för Niall... Och sen har vi ju... NEJ!!! Jag kan inte ligga här och slöa... Jag kan inte låta mammas beslut ta över mitt liv! Det var hennes! Inte mitt!!! Jag klev up ur sängen och kände hur det svarade till i huvudet. Men även det skulle inte kunna stoppa mig... Jag ska klara dethär! Jag ska vara stark!!
Jag bytte om till dethär och gick ner till köket.( Jerome har två våningslägnhet).
http://www.polyvore.com/cgi/set?id=49426371

- Nemen hejsan gumman, sa Jerome med ett fjantigt men omtänksamt leende.
- Hej... Um... Jag sticker till flygplatsen nu...
- Till flygplatsen?! Vad ska du göra där?
- Jag ska bara hämta upp killarna och köra dem till deras lägenhet... Sedan kommer jag hem igen.
- Okej.. Men kör försiktigt nu gumman!
- Lovar! ropar jag innan jag gåt ut i hallen och tar på mig ett par utslitna, solblekta gröna comverse för att sedan gå ut till bilen.
Jag satte mig i förar sätet och satte gasen i botten mot Arlanda...

4 MINUTER SENARE
Jag svänger in på baksidan av flygplatsen där Grabbarna sedan ska komma ut. Jag går in genom VIP ingången och ser att det är fans all over the place... Jag går frammåt på det avspärrade området och jag hör folk skrika avundsjuka komentarer... men jag bara stänger av... Jag är här för att hämta killarna, köra dem till hotellet och därmed spendera lite kvalitets tid med dem. Jag hör hur fansen börjar skrika så in i bomben och jag fattar att dem måste ha visat sig nu... Jag tittar åt hållet dit dem ska komma ifrån och ser att dem kommer...
Jag bara står där helt stilla och vet inte riktigt vad du ska göra, men efter bara några sekunder ser dem dig och sedan var du mitt i en gruppkram...
- Hi Veronica! We have missed you so mutch! sa Louis och Harry i kör... men jag bara log och tittade åt ett annat håll... Dit där Niall stod... Där han stod med... En TJEJ?!?!
Jag tittar fort tillbaka på dem andra killarna igen... Jag kramar tillbaka och dem släpper taget om dig. Då... direkt... börjar dom ställa frågor om hur jag haft det och vad du har gjort, men jag bara fnittrar till...
- I have only been away from you in like 4 days and you are already missed me this mutch?!
- Yea... 
Jag himmlar med ögonen och tittar sedan mot Niall igen... Men det ångrar jag... Där står han... Min så kallade "pojkvän" och kysser någon annan!!! jag känner hur dina ögon blir vattniga och hur jag bara blir argare och argare...
- N-n-niall? säger jag men du lyckas inte få fram något mer... Jag känner hur tårarna väller upp men jag bryr dig inte... Det ända jag brydde dig om just nu var hur Niall någonsin kunnat göra något sånt här.
- Oh... Veronica... I... I can explain....
- No! I don't wanna hear! How could you do this to me?! I thought that we had something special!
- Veronica! It's NOT what it looks like...
- It isn't?! I knew this was to good to be true!
- But...
- No buts.... I.DONT.WANT.TO.HEAR!!!! You are just like the other boys in this world...
Jag hörde hur fansen hade blivit tysta. Jag vände dig om och började gå därifrån. Harry försökte dra mig tillbaka men jag bara drog mig loss ur hans gräpp.
Jag sprang till bilen och körde iväg så fort jag bara kunde...
- H-h-hur kunde han?!?!?!?!?
Så fort jag tänker på det så har jag lust att köra ut över ett stup eller något... Visserligen sa vi att vi skulle ta det lite lungt med förhollandet och försöka lära känna varandra ett tag innan vi gick ut med det offeciellt men... Vi hade inte gjort slut!!!!
Jag gasade ännu mer, men inte mot Jeromes hus... utan mot kyrkogården...

Jag körden in på kyrkogårdens parkering och kände att det värkte till i hjärtat ennu en gång... Jag gick ur bilen, låste den och  gick sedan mot målet... Min mammas grav... Jag kände att det var det ända stället där han inte skulle hitta mig så det var just för stunden den vackraste platsen på hela jorden...
När du kom fram till din mammas nyligen igengrävda grav kände du hur tårarna började välla fram värre än de redan gjorde...
- Varför?!?!?! Mamma?!?! Kan du svara på det?!?! Varför tog du självmord... NU när jag är i den jobbigaste perioden i mitt liv??!?! Jag behöver dig i dessa tillfällen mamma!!!!! Han var otrogen!!!! Han hade en annan tjej samtidigt som mig!!!! Jag lade mig ner och grät vid "fotändan" av graven och jag släppte ut alla känslor.

2 TIMMAR SENARE
Jag låg fortfarande kvar på exakt samma plats när jag kände att ett par välbekanta armar började försaöka lyfta upp mig.
- What is it now?!?! Do you wanna destroy my life even more than you already have done?!?!
Jag kravlade mig ur gräppet och började springa mot bilen... men han var för snabb och han han få fatt i mig innan jag nådde bilen..
- Pleace Veronica! Listen to me! She means nothing to me!
- W-why did you kiss her then?!?! skrek jag tillbaka till honnom och försökte dra mig loss igen men han var för stark.
- I didn't kiss her! She begged for a kiss on the cheek but when i was gonna give her that she turned her head so it became a kiss!!!
- Why would i listen to you?! You were cheating!!! You didn't try to pull away!!!Nu grät du mer än du någosin gjort.
-Veronica!!!! She was the one who kissed me! I didn't kiss her!!!
Han omfamnade mig men den här gången drog jag mig inte undan... Den här gången behövde jag en Horan hug, jag behövde min pojkvän!
Han drog sig undan lite och sedan kysste han mig... som han aldrig gjort innan och jag blev genast på lite bättre humör...




________________________________________________________________________________________________

Oväntat? Väntat? Kommentera gärna om ni har förslag på hur nästa kapitel kan ungefär gå till..... And... hope you liked it♥♥♥♥♥♥

- MAMMA! skriker jag högt och skyndar fram till henne.
-Gumman... det var inte meningen att du skulle se det här... säger hon svagt.
-Mamma... varför?
-Jag... jag... orkade inte mer... ända sedan pappa försvann har jag varit så... så... deprimerad...
Mamma pratade bara svagare och svagare.
-Mamma... lämna mig inte!
Jag sprang bort till det stället telefonen skulle vart på men den var inte där... Jag började rota i fickorna men den låg inte där.
-Fan... Mamma?!
Du får inget svar så du springer ut i köket för att se att hon ligger där död...
-Mamma... varför?!
Jag sprang fram till henne och började sedan gråta. Jag grät och grät och tårarna slutade inte välla fram. 

Efter några timmar reser jag mig upp. Hur mycket jag än grät skulle inte mamma komma tillbaka... Jag gick till hallen och tog på mig min jacka och mina skor. Jag kände att någonting låg i min jackficka och jag visste vad det var... det var saken som hade kunnat rädda min mamma... min mobil...
Jag tog upp mobilen och ringde fort till personen jag absolut visste skulle svara... Jerome.
- Hej virre! Vad kan du tänkas ha på hjärtat? Du har väl inte saknat mig för mycket?
- J-j-jerome... mamma är d-död...
- Men herre gud... Veronica?! Vart är du?!
-I mammas lägenhet... snälla kom hit?
-Självklart gumman... har du ringt 112?
-Nej... det ända jag kom på var att ringa dig... min hjärna är helt slut effter semestern...
-Det är okej gumman... jag ringer på vägen hem till dig...
- Tack Lello!
-Ingen orsak gumman!
Jeromes perspectiv
Fy helvete... inte hennes mamma också... räcker det inte med att plåga henne genom att ta bort hennes pappa?!
Du slog in 112 och sprang ut till bilen.
-Hej du har kommit till...
-... Hej... ni måste komma fort... min kompis mamma är död och ni måste komma fort och...
-Vart befinner ni er?
-Um... lägenhet 2 på Moccavägen..
Du lade på och satte gasen i botten mot Veronica...
3 MINUTER SENARE
Jag svänger in på parkeringen... Det var gula ambulanser över allt och när jag tittar mot dörren ser jag att dem rullar ut en bår och på båren låg Veronicas mamma.






________________________________________________________________________________________________

Nemen hellu♥
Förlåt för den kassa uppdateringen, men jag hade skrivit klart men sedan flippade datorn ut och... tja... allt raderades... men här är det i alla fall.... hope you like it ♥♥♥♥♥♥
 

Vi var nu halvvägs in i filmen men tanken gnagde ändå i huvudet på mig. Niall vet faktiskt inte ens vad jag heter i mellannamn, eller... Han visste knappt någonting om mig. Jag ville verkligen vara en vän till Niall, men han vet inte någonting om mig och jag vet ingenting om honom. Jag drar en djup suck och gör ansats för att börja prata. 
- Niall, börjar jag nervöst och pausar filmen. Han tittar på mig och ler lite snett. 
- Yes?
- I think we're rushing into this. Han tittar förvånat på mig. 
- What do you mean? säger han och jag känner hur jag håller på att börja gråta. 
- I'm sorry, but I just think that we should wait with all this. With the relationship and... You know, mumlar jag och försöker blinka bort tårarna. 
- I thought about it to, yesterday when I came home. I mean, I don't even know what your middlename is, säger han och jag ler lite tafatt. 

Vi satt i bilen påväg hem till Niall och jag kände hur blygheten sakta men säkert försvann. Eftersom att alla inte fick plats i bilen så fick jag sitta i Niall's knä, Danielle i Liam's, och Eleanor i Zayn's eftersom Louis körde och Harry satt bredvid honom. 
- Veronica? säger Niall plötsligt och jag tittar på honom.
- Mhm?
- Do you like Nandos? Jag tittar konstigt på honom. 
- What's that? Han tittar på mig en lång stund. 
- You don't know? Honostly? It seems like you baraly know that we're famous. 
Jag rodnar lite lätt. 
- Well, I don't really, mumlar jag. Han skattar åt mig och kramar om mig. 
- You'll love it.