Niall came into the room and I stood up. 
- I'm going for a walk, I mumbled and went out. Out of hell.

I kicked the little rock and my phone started vibrating in my jeanspocket. It was Danielle.

- Hey Dani, I answer with a smile. 
- Hey Leeyum! she says and laughs. What's going on?
- Nothing special, I'm just missing you lots, I say and I could picture her beatiful smile. 
- Aw! I miss you to! I look quickly at my rolex watch and realised it was really late and sisn't actually have any idea where I was.
- I'm sorry babe, but I have to go. I'll call you tomorrow! 
- Okey, love you lots! 
- Bye huney, I say and she hangs up. 

I looked around and say seven eleven. "Great", I tought and went in. It was completely empty, exept for the old man behind the desk. I took a coke and an ice cream called Daim, and paid.

- Bye! I smile and goes out. I opened the icecream and putted the coke in my pocket. 
- Oh My God, är det där Liam Payne? I hear someone say quietly and I turn around. There stood like five girls and looking at me. I put on my biggest smile and go to them. 
- Hey girls! I say and they smiles. 
- Hey, someone says and I look at her. Her her were dark brown, almost black, and her eyes were darkbrown aswell. I'm Amanda.

Liam hade betett sig mycket underligt, vilket resulterade att jag satt och tänkte på honom. Jag hade fått en kopp te av en jätte snäll sjuksköterska och ska jag vara ärlig så njöt jag lite av servicen jag fick. 
- Hey Veronica, säger Louis och alla killarna kom in i rummet, förutom Liam. Jag skakade på huvudet för att få bort honom ur huvudet och ler emot honom. 
- Hey! Niall kom emot mig och räckte mig blygt ett hjärtformat paket innan han satte sig ner på stolen bredvid min stol. Zayn, Harry, Louis och Zayn sa att de skulle gå ner till kafeterian för att köpa lite muffins och cola för att ta med hit upp. Jag tittade förvånat på den lilla hjärtformade asken. 
- What is this? sa jag nyfiket och Niall ler snett under lugg. 
- Open it, säger han och jag kunde inte låta bli att lé stort. Jag drar upp det lilla sidensnöret och asken föll isär. 
- Oh Niall I'm so sorry-
- Don't worry, it's suposed to do like that, säger han och skrattar. Jag skrattade också till, nervöst och tar upp den lilla påsen som gåvan låg i. Jag knöt upp rosetten och vände påsen upp och ner för att hälla ut föremålet i min handflata. I min hand låg det nu ett underbart vackert diamant halsband, med varannan diamant och varannan lila safir. Jag drog efter andan och försökte hålla tillbaka glädje tårarna. 
- Oh Niall, you didn't have to, säger jag och kramar om honom försiktigt. Han skrattade lågt och släppte mig för att kyssa mig mjukt på kinden.
- Yes, I wanted to. Han ler stort. Want me to help you to put it on? Jag nickar och räcker honom halsbandet och vänder mig om med ryggen emot honom samt drar upp håret, så att han ska kunna sätta fast det. 
- it's beautiful, viskar jag och pillar på det. 
- Glad you liked it. I brought you this aswell, säger han och jag tar emot en ask som också var hjärtformad. Det var geléhjärtan i och jag kunde inte låta bli att le brett. 
- You're so cute, ler jag och kysser honom mjukt på kinden. 
- Me? Wouldn't think so. You are, for sure. Jag flinar. 
- Are we going to argue about this?
- Yeah, I think we have to. I won't give up without a fight.

- Is that a challenge?
- Maybe, svarar han och jag kunde inte låta bli att skratta. Det knackar det på dörren och en läkare kom in. 
- Hej Veronica. Jag har goda nyheter åt er! säger hon, Anna hette hon visst, och klev ett steg närmare sängen. Du får åka hem ikväll! Eftersom vi lyckades få ut kulan ur din lever och har legat här i nästan en hel vecka, så bestämde vi oss för att släppa dig, säger hon och skrattar. 
- Tack! ler jag och hon nickar. 
- And before I leave, could you please sign this for my daughter? She's a huge fan of yours and her birthday is today. Niall log, tog emot pennan och papperet som Anna räckt fram och skrev. Jag tittade nyfiket över hans axel och blev alldeles varm i kroppen av synen. 
- Her name? frågar han och tittar på Anna. 
- Lottie, säger hon och Niall nickar. "Hey Lottie! Hopin' you're having the best birthday ever! Are you coming to the concert tonight? Change your twittername (not the username tho) to 'Niall's best friend' and I'll follow you on twitter! Simple but effective, right? ;) Lots of love from Niall Horan with the lads xx" och sedan sin autograf. Han räcker papperet till Anna och hon ler brett. 
- Thank you so much, säger hon och går ut. Jag ler nöjt emot honom och häver mig högre upp i sängen. 
- I think I won the challenge, flinar jag.

Vi hade äntligen fått åka hem och Niall släppte av mig hos Jerome. 
- I'll see you tonight! säger jag och gör en slängpuss innan jag stänger dörren och Niall körde iväg.

- Hej gumman! ropar Lello när jag kom in i lägenheten. 
- Hej! Jag drar av mig kilklackarna och gick in till vardagsrummet där han satt med en välbekant tjej. 
- Vem? säger jag och sträcker fram handen. Jag kunde verkligen inte sätta fingret på vart jag sätt henne förut. 
- I'm Veronica, säger hon med irländsk accent och jag log brett. Där ploppade det upp. 
Hon reste sig upp och tittade likgiltigt på mig. 
- I'm sorry for my really bad behavior last time we met, säger hon. And I hope you can forgive me. 
- Ofcourse! säger jag och hon omfamnar mig. 

Jag går in i mitt rum som egentligen var det gigantiska förrådet med ett till rum, som jag hade som Walk in closet slash garderob. Så ikväll skulle alltså killarna ha en konsert i Globen, och jag skulle få följa med. Jag bestämde mig för att inte ha någonting för festligt, egentligen var det ju bara en konsert och sen skulle vi hem till killarnas lägenhet. Så det fick bli en enkel beige klänning med brunt midjeband samt ett par spaceshoes från D&G som jag fick av Jerome på min fjortonde födelsedag. Jag bestämde mig för att ha håret uppsatt i en fin men normal hästsvans samt ett par stora örhängen från Victoria Secret, som jag också fick av Jerome, fast på min sextonde födelsedag. Jag drog på mig ett tunnt lager med foundation, samt rouge och maskara. Jag betraktade mig i spegeln och tittade ner på skorna. Jag tog ner min Louis Vuitton väska från sin egna krok - som jag käpte för egna pengar när jag var elva i London. Väskan alltså - och la ner mina sneakers. Jag skulle aldrig palla att gå omkring i domhär klackarna i en och en halv timme, om inte mer.

*

Jag drog på mig min ljusa jeansjacka och ropade snabbt hejdå till Jero och Veronica och gick sedan ner till lägenhetsparkeringen. Jag såg mig omkring och såg sedan hur Niall's bil var påväg in på den gigantiska parkeringen tömd på bilar. Han vevar ner rutan och jag går fram till bilen när den stannat. 
- Hey beautiful, säger han och lutar sig fram ur bilen så att hans läppar kan nudda mina. 
- Hey, ler jag och en dörr bak i bilen öppnades och jag vände mig om. Ut steg Eleanor och Danielle och jag log brett. 
- Hey! säger dom och vi kramas i en gruppkram. 
- Hey, svarar jag skrattandes och släpper dem. 
- Ready for some partey? säger dom flummigt och jag tittar konstigt på dem. 
- Party?
- Yeah, we're going to a club after the concert, säger de och flinar.

- Woho! Partey time! flinar jag och dom hoppar in i bilen. Jag fick sitta i Harry's knä, Danielle i Liam's och Eleanor satt självklart i Louis' knä. När vi körde förbi gullmarsplan såg man hur globen lös upp den ovanligt mörka sommarkvällen och deras ansikten prydde globen. Jag kände hur pirret bubblade i min mage av stolthet men samtidigt otroligt mycket nervositet. Niall hade sagt att det skulle komma människor från expressen, metro samt en massa skvaller tidningar backstage efter konserten eftersom alla ville ha en intervju. Och han hade sagt att det fanns en risk att vi skulle behöva gå ut officiellt, eftersom att killarnas management bett om det. Var jag verkligen redo för det?