Mrs. Horan del .::9::.

- MAMMA! skriker jag högt och skyndar fram till henne.
-Gumman... det var inte meningen att du skulle se det här... säger hon svagt.
-Mamma... varför?
-Jag... jag... orkade inte mer... ända sedan pappa försvann har jag varit så... så... deprimerad...
Mamma pratade bara svagare och svagare.
-Mamma... lämna mig inte!
Jag sprang bort till det stället telefonen skulle vart på men den var inte där... Jag började rota i fickorna men den låg inte där.
-Fan... Mamma?!
Du får inget svar så du springer ut i köket för att se att hon ligger där död...
-Mamma... varför?!
Jag sprang fram till henne och började sedan gråta. Jag grät och grät och tårarna slutade inte välla fram. 

Efter några timmar reser jag mig upp. Hur mycket jag än grät skulle inte mamma komma tillbaka... Jag gick till hallen och tog på mig min jacka och mina skor. Jag kände att någonting låg i min jackficka och jag visste vad det var... det var saken som hade kunnat rädda min mamma... min mobil...
Jag tog upp mobilen och ringde fort till personen jag absolut visste skulle svara... Jerome.
- Hej virre! Vad kan du tänkas ha på hjärtat? Du har väl inte saknat mig för mycket?
- J-j-jerome... mamma är d-död...
- Men herre gud... Veronica?! Vart är du?!
-I mammas lägenhet... snälla kom hit?
-Självklart gumman... har du ringt 112?
-Nej... det ända jag kom på var att ringa dig... min hjärna är helt slut effter semestern...
-Det är okej gumman... jag ringer på vägen hem till dig...
- Tack Lello!
-Ingen orsak gumman!
Jeromes perspectiv
Fy helvete... inte hennes mamma också... räcker det inte med att plåga henne genom att ta bort hennes pappa?!
Du slog in 112 och sprang ut till bilen.
-Hej du har kommit till...
-... Hej... ni måste komma fort... min kompis mamma är död och ni måste komma fort och...
-Vart befinner ni er?
-Um... lägenhet 2 på Moccavägen..
Du lade på och satte gasen i botten mot Veronica...
3 MINUTER SENARE
Jag svänger in på parkeringen... Det var gula ambulanser över allt och när jag tittar mot dörren ser jag att dem rullar ut en bår och på båren låg Veronicas mamma.






________________________________________________________________________________________________

Nemen hellu♥
Förlåt för den kassa uppdateringen, men jag hade skrivit klart men sedan flippade datorn ut och... tja... allt raderades... men här är det i alla fall.... hope you like it ♥♥♥♥♥♥
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0