Jag, mamma och pappa satt nu i bilen och skulle alltså in och nu var det dags för bootcamp. Jag tog fram telefonen och gick in på nyhetsappen för att kolla runt lite. Mina fyra väskor låg i bakluckan och bilen höll på att tippa nästan. Haha nej, men seriöst nu. Jag scrollade ned lite och min blick fastnade vid de stora bokstäverna.

Louis Tomlinson? Jag ryste till och tryckte ned sidan. Alltså, jag är inget stort fan av dem alls, men jag har ingenting emot dem och allihop är ju grymt snygga. Dessutom gör de sjukt bra musik. Pappa stannade bilen och vi klev ur.

 

Jag gick skakigt fram till mikrofonen när de sa mitt namn och jag kände hur Louis studerade mig. Resten av One Direction satt bakom honom och dom hurrade när de såg mig. Strålkastarna tändes, ljuset i taket släcktes och all fokus låg på mig. Jag drog ett djupt andetag och pressade fram ett leende. 

- What are you going to sing? frågade Britney intresserat och jag svalde. 

- Apologize, by OneRepublic, svarade jag och log. Simon nickade och lutade sig fram för att prata i mikofonen. 

- You like them? frågade han och jag ryckte på axlarna. 

- They're good, svarade jag med ett leende innan Cheryl nickade. 

- When you're ready. Med min gitarr i händerna började spela på de sträva strängarna och började sjunga. 

 

Det blev tyst och killarna bakom juryn började hurra. Simon och Cheryl tystade dem och lamporna i taket tändes igen. De nickade bara och jag fick gå av scenen. Mina ben skakade och jag kunde verkligen inte stå stilla. Det var nu de skulle avgöra vilka som skulle gå vidare till det riktiga X-Factor, då allvaret började på riktigt.

 

En timma och fyrtiofyra minuter senare kom det fram en producent till mig och knuffade mig ut på scenen igen. Jag ställde mig bredvid en tjej med blont hår och hon log snett. 
- Penelopé, right? frågade hon och jag nickade.

- You?

- Jolinne, svarade hon med ett leende och jag nickade innan jag tittade frammåt igen. Alla som gått vidare stod nu på scenen och det ställde sig en tjej bredvid mig igen, med ljusbrunt hår och jag vek undan blicken. Det blev sedan helt tyst. 

- Can Jolinne Edwardsen, Juliette Jackson, Hollie Jehnsen and Penelopé Lopez take a step forward please? sa Louis Tomlinson och jag stelnade till när jag hörde mitt namn.

Jag och tre andra tjejer klev fram och jag mötte Louis svårlästa blick. Cheryl ställde sig upp och öppnade munnen för att prata. 

- You didn't get through the competition. I'm sorry. Jag kände hur allting brast innuti och jag rusade av scenen. Där brast min önskeframtid. 



Jag såg hur tjejerna började gråta och jag kände genast ett sting av medlidande i hjärtat. De var faktiskt otroligt bra, men resten av domarna tyckte inte att de hade tillräckligt med stjärnkvalitet. Själv tyckte jag att det var bullshit. Men det var tre mot en, vad ska jag göra?
Men plötsligt fick jag en idé.
- Simon, Cheryl? viskade jag upphetsat och de kom fram till mig. 

---

HERE YA GO! Kommentera luvies<3 xx Tilde