Simon nickade, likaså Cheryl och Britney, så jag rusade efter tjejerna som sprungit av scenen, medan de andra skulle fortsäta ta bort de som inte gick vidare. Vilka var några stycken. 
- Girls! ropade jag och de stannade upp. Penelopé, tjejen med lockigt långt hår, mötte skärrat min blick med sina rödgråtna ögon. Jag kom fram till dem och de ställde sig i en grupp, som om de försökte stöta bort mig. 
- Come on, sa jag. I've got a surprise for you guys. 

 

Jag steg upp på scenen och Jolinne, Hollie och Juliette kom bakom mig. Juryn satt och pratade lågt, men Louis tittade på mig med en blick som jag inte kunde tyda. Den var inte otrevlig, men inte trevlig heller. Hans vänner från One Direction satt bakom honom och man hörde hur de högt satt och pratade. Jag kände inte tjejerna så bra, jag hade bara träffat dem under själva audition. Men jag kände på mig att de bara skulle komma med flera dåliga nyheter, så vi la händerna runt varandras axlar och väntade på dödsdomen som förmodligen väntade oss. Eller så skulle det hjälpa våran framtid. 

- We've decided to put you in a group, sa Louis med proffsig röst och jag stelnade till. Jag gick vidare? Vi gick faktiskt vidare. Vi skulle gå igenom det här tillsammans. 
Men sedan började Jolinne storgråta och vi andra skrattade. Vi kramade hårt om varandra och sprang av scenen. 

 

Det har nu gått ett par dagar och nu var första gången vi skulle uppträda tillsammans som en grupp, i judges houses. Vi hade bestämt oss för att kalla oss 'Te Amo', som betydde I love you på spanska. Vi skulle sjunga Big Girls Don't Cry, och jag tror faktiskt att jag aldrig vart såhär nervös. Jag hade lite ont i halsen, men tjejerna stöttade mig och jag trivdes otroligt bra i deras sällskap. Det var våran tur nu, så vi gick in i rummet och killen med pianot räcktre oss varsina mikrofoner. Han började klinka på tonerna och musiken var igång.

 

 

 

Jag satte de första tonerna - till min stora förvåning - helt perfekt och den korta delen av låten flöt på. Enligt mina egna öron så sjöng vi verkligen som gudar tillsammans. Våra röster var verkligen inte lika varandras alls, men när vi sjöng tillsammans flöt de likson tillsammans i ett och det lät bra. Juliette beatboxade och Hollie rappade. Varken jag eller Jolinne gjorde vardera, men det gjorde också våran grupp så speciell, så unik. Låten började smått avslutas och alla log. Vi log och domarna log. Tillochmed killen med pianot stod och log brett. 
- You're deffinetley through, log Cheryl och jag kramade om tjejerna. 
- Thanks, sa Hollie innan vi gick därifrån. 

 

Vi fick, tillsammans med tio andra deltagare, åka med en limousin till huset där vi skulle bo under de - förhoppnigsvis - tio veckorna vi skulle vara här. Vi skulle sätta oss i "mysrummet" som Louis kallat det, för att presentera oss med mera, för varandra. Det var en grej de hade, att man alltid skulle presentera sig och berätta någonting om sig själv. Lite som en tradition för X Factor, kan man säga. 

När vi lagt allting i rummen som vi skulle ha - jag och tjejerna delade - så gick vi ner till ett mysigt, nersläckt rum med två soffor mot varandra. Jag och tjejerna satte oss i en, och tre killar, två tjejer och en - förlåt gubben - gammal gubbe satte sig framför oss. Jag antog att de fem killarna också var en grupp. Sedan satte sig det flera tjejer och killar runt sofforna på golvet, och Louis samt resten av One Direction kom in i rummet. Även Cheryl ko in, och stängde dörren efter sig. En kille med en stor kamera på axeln stod i ett hörn en bit bort, och filmade. Ska jag vara ärlig gjorde det mig lite nervös att han gjorde det, och jag kände mig väldigt obekväm i situationen. 

 

Så vi satt och pratade en stund och vi hade det allmänt trevligt. Jag tyckte redan om alla, förutom en. Jessica Skyle. Hon satt och förolämpade bland annat mig och tjejerna, och killgruppen, som hette Volumebeat. De var verkligen jättetrevliga. De hette Marcus, Marc, Chris och Gabe. Sedan var det då gubben, som hette Loise, femtioåtta år gammal och var född i Frankrike. Sedna var det de deltagarna som alltså var soloartister. 
Louise, Gabrielle, Freya, Kaitlyn, Heylie och Dora. Och sedan var det ju Jessica också. 

 

Så vi, Te Amo, skulle alltså ha Cheryl och Louis som våra coacher. Samt Savan, som var 'Vocalcoach'. Den första veckan skulle vi vara med om en makeover, öva JÄTTE mycket och sedan skulle vi filma en videodagbok, och göra vårat intro som skulle vara som vår presentation innan varje framträdande. 
Det var mycket nytt för oss allihop, men det var verkligen så sjukt spännande alltihop. Och allt skulle jag få uppleva med mina tre nya bästavänner. Vänta bara tills de träffar Nat...

---

Ganska långt nu ju! :) Imorgon åker jag hem till min pappa, SÅ FELICIA FÅR UPPDATERA NU. Puss xx