Part 7

Vi satt och väntade på att vi skulle få komma ut på scenen. Röstningslussen skulle stängas om mindre än tjugo sekunder, och jag känder hur Jolinne skakade då jag höll hennes hand. Vi fick gå ut och vi gick ut med Louis bakom oss, då Cheryl gick med VolumeBeat. Vi ställde oss nästan längst fram på scenen och jag såg hur publiken betraktade oss på scenen. Dermot kom upp med resultaten i sina händer. Louis la handen runt mina axlar och runt Jolinne's. Jag ryste till lite av hans beröring, men skakade bort det. Gud vad töntig jag var.
Jag såg hur Niall från One Direction satt och tittade på mig, då han satt längst fram i publiken. Men han tittade väl inte på mig? Nej, tur det. Pjuuh. 
 
- The persons in no special order, is... Dermot öppnade kuvertet och det blev helt tyst. Lite pinsamt blev det för jag stod och flåsade högt. Jag knep igen läpparna och blundade hårt. 
- VolumeBeat! ropade han och de skrek till av glädje. De kom fram, eftersom att Louis också var deras coach. Han kramade om dem och sedan kramade vi om dem också. De ställde sig vid Britney igen. Jag tog hårt tag i Juliette's och Jolinne's händer medan Hollie höll Juliette's hand. 
- Louise, Gabrielle, Freya and Jessica! ropade han och jag suckade högt inom mig. Jessica? Hon var bra, men endå. Louis arm låg fortfarande omkring mina axlar och han suckade högt han med, fast det hördes. 

Det var bara vi och Kaitlin kvar. Dermot var tyst och jag kände för att fräsa på honom. Var han tvungen att hålla ut med det?
- Te Amo! ropade han och jag kramade om tjejerna. Louis omfamnade oss och Cheryl kom fram. Vi kramades länge och kramade sedan om Kaitlin. 
Jag kan inte fatta att vi faktiskt gick vidare. 
 
Nu satt vi tjejer i vårat rum och pratade ut om hur kvällen hade varit...
- It was so hard to say goodbye to Kaitlin... sa Hollie och jag såg hur sorgen strömmade fram igenom hennes ögon, hon och Kaitlin var bästa vänner sedan innan, och jag förstod henne.
Jag gick fram till henne och kramade om henne hårt.
- I know how u feel... sa Juliette och jag förstod precis vad hon menade.
Hon och hennes bästis hade fått sjiljas åt effter att vi uppträtt i Judges houses, och hon hade blivit lika ledsen som Hollie var nu.
Vi drog oss ur kramen och Hollie tittade på oss...
- Thanx... sa hon och vi log till svars.
- Youre welcome, sa jag och hopn fnittrade till.
Jag och Juliette gick och satte oss på våra egna sängar igen och vi fortsatte med att prata om kvällen...
 
Nu är jag den enda som är vaken! Fasiken, varför ska just jag vara den som är en nattuggla??
Jag satt och fipplade med mobilen, och hörde att någon smög runt i korridoren utanför rummet.
Jag klev försiktigt ur sängen och smög fram till dörren och satte örat mot den¨.
 
En svag knackning hördes och jag öppnade fort dörren, lite väl fort men skit samma.
- Hi, Is this where Penelopé Lopez lives?
- Yes, im Penelopé... What do u want, sa jag vänligt och log mot killen som stod i dörren.
- These are to u, from a Mr. Tomlinson...
- Thanx... sa jag och gav honnom en dollar.
Han log tillbaka och jag stängde sedan dörren.
 
Jag satte mig på sängen och slet sedan försiktigt upp papperet som satt runt och såg till min förvåning att det var röda rosor...
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0